På spaning med vd - Chokladfabriken fixar jobb och framtidshopp

Vid Åreskutans fot ligger Åre Chokladfabrik som tillverkar handgjorda praliner, tryfflar och kolor. Fabriken grundades 1991 av tre vänner – Marina Hansson, Eva-Lena Grape och Marie Söderhielm. Trion plockade blåbär till blåbärstryffeln, vek strutar av brunt papper och gjorde alla praliner för hand. De tre entreprenörerna leder fortfarande verksamheten som i dag består av ett 20-tal anställda i fabriken och butiken.

Mitt besök i fabriken inleds med en gedigen genomgång av hur chokladen produceras. Åre Chokladfabrik utvecklar ständigt sortimentet och sitt speciella signum – de karaktäristiska strutarna. I sortimentet finns i dag cirka 30 olika praliner – tillverkade av tryffel, mjuk kola och nougat, var och en med en egen designad strut.

Företaget firar 26 år i höst. Om ni tittar på resan från 1990-talet fram till i dag – hur har marknaden för choklad förändrats?

– Vi var väldigt okunniga när vi startade. Jag hade jobbat i Alperna och börjat undra varför det inte fanns chokladtillverkning i svenska fjällen? Det var så uppenbart att det är vad man vill äta just här, berättar Eva-Lena Grape.

På den tiden bestod konkurrensen av stora chokladtillverkare som Cloetta, Marabou och Fazer. I Sverige saknades den pralinkultur som hade bevarats och utvecklats nere i Europa.

– När vi började blev vi idiotförklarade av allt och alla. Men vi var övertygade om att det fanns förutsättningar för en riktig framgångssaga, säger Eva-Lena.

Företaget har vuxit sakta men säkert. Det har hela tiden varit viktigt för ägarna att gå med vinst, att veta att det finns ekonomiskt utrymme till nödvändiga investeringar. Omsättningen har legat på omkring 30 miljoner kronor per år, något som ägarna varit nöjda med. Men nu finns planer på att expandera.

– Nu känner vi att det är roligt att jämföra, att sträva framåt. Att stå på samma ställe hela tiden är inte lika kul.

Hur får man glädjen att spira under så lång tid?

– Det handlar nog om att vi är generösa mot varandra. När vi startade var vi väldigt snabba med att vår gemensamma nämnare är att vi vill ha roligt på jobbet. Jag får mycket beröm av Marie och Marina och de får mycket beröm av mig. Och vi jämför oss aldrig med varandra.

I ett långt samarbete finns förstås upp- och nedgångar, såväl på jobbet som på det personliga planet.

”Vi var väldigt okunniga när vi startade”

– Vi har haft många sjukdomar, drabbats av cancer och haft sjuka barn, men vi har alltid stöttat varandra på ett fantastiskt sätt, tycker jag. Vi har alltid haft ett hjärta för varandra, säger Eva-Lena.

Den nära vänskapen mellan Marina, Eva-Lena och Marie är en styrka – men gör också företaget sårbart.

Vilka är utmaningarna när företaget växer?

– I och med att verksamheten har vuxit har behovet av rutiner och riktlinjer ökat. Förut har vi gått mycket på magkänsla, nu skriver vi ned vad som gäller. Företagets själ ska vara starkare än vi tre.

Vad som händer med företaget när de själva inte vill driva det vidare är ännu oklart. En möjlighet är att ta in en vd, som sätter sin egen prägel, medan de tre grundarna fortsätter som ägare. Men en sak är säker: företaget ska inte gå vidare till barnen.

– Tillsammans har vi sju barn. Att de ska ärva och samarbeta – det tror vi inte på. Vi vill att de ska hitta sina egna vägar.

”Tänk att hamna i vakuum i två år medan man väntar på uppehållstillstånd. Det är ju en katastrof!”

Att verksamheten drivs med hjärta märks också i samhällsengagemanget. Under den senaste tiden har chokladfabriken anställt flera nyanlända flyktingar. Det är en fråga som verkligen engagerar Eva-Lena.

– Ska vi ta emot flyktingar så måste de från dag ett ha möjlighet att komma in i arbetslivet. Tänk att vara tjugo år och hamna i vakuum i två år medan man väntar på uppehållstillstånd. Det är ju en katastrof!

– Hade jag haft ett stöd för att få hit fler flyktingar så hade jag tagit in fler. Men det är väldigt omständligt och krävande för företag att ta sitt ansvar.

Text: Günther Mårder. Foto: Marie Birkl.