25 politiska förslag

En stor del av ett företags kontakter med det offentliga sker lokalt. Vilken service kommuner och regioner erbjuder och vilken tolkning av lagstiftningen som görs av politiker och tjänstemän varierar stort över landet, vilket innebär problem för företagare.

Ska det bli enkelt att driva företag i Sverige behöver även kommuner och regioner omfattas av de förenklingspolitiska målen som regeringen antagit (bland annat att regelkostnaden för företag som andel av BNP ska minska över tid, kortare handläggningstider, service och bemötande anpassade till företag, och ökad digital ärendehantering).

Kommunerna har rätt att avgiftsfinansiera vissa tillstånds- och tillsynsärenden. Tanken med systemet är att den som driver en avgiftspliktig verksamhet själv ska stå för kostnaderna för tillsynen. Det har lett till en mycket stor variation i avgiftsuttaget där det kan skilja tiotusentals kronor i avgifter för samma typ av tillsyn mellan två kommuner. Systemet skapar inga incitament för kommunerna att effektivisera sin tillsynsverksamhet, utan kostnaderna kan enkelt vältras över på företagen. Kostnader för den offentliga tillsynen behöver bli skattefinansierade och inte avgiftsfinansierade.

Företag inom vissa branscher är ålagda att föra en förteckning över vilka som jobbar på en arbetsplats, en så kallad personalliggare. Personalliggarens syfte är att Skatteverket ska kunna kontrollera att företagen i de berörda branscherna inte använder svart arbetskraft. Problemet är att kontrollen som görs av Skatteverket i stället har blivit en kontroll av hur personalliggaren förs. Enkla fel leder till höga avgifter även i fall där det inte förekommit någon svart arbetskraft. Kontrollsystemet behöver göras om så att straffavgifter endast tas ut vid grova eller återkommande fel i personalliggaren. I första hand måste Skatteverket använda sig av varningar och hjälpa företagen att göra rätt, så att tilltron till systemet upprätthålls.

Enligt alkohollagen måste krögare erbjuda ett varierat utbud av maträtter från ett eget kök för att få servera alkohol. Kravet är både omodernt och ologiskt eftersom gästerna varken behöver beställa eller äta mat för att få dricka alkohol. Dessutom tolkas lagen mycket olika i kommunerna, vilket vår rapport: Matkravet – En rapport om svensk alkohollagstiftnings märkligaste krav visar.

För små företag gäller förenklade regler på vissa områden. Till exempel kan mindre företag använda sig av förenklat årsbokslut eller kontantmetoden i sin redovisning och undantas från revisionsplikt. Men gränsvärdena som avgör vilka som omfattas av dessa lättnadsregler är satta i fasta belopp och har aldrig räknats upp sedan de infördes. Hög inflation innebär att gränsvärden har holkats ur och företag som var tänkta att omfattas av dem när lagstiftningen infördes gör inte det längre. Gränsvärdena måste därför justeras upp och därefter årligen indexuppräknas.

Den statliga inkomstskatten drar endast in strax över två procent av de totala skatteintäkterna, men hämmar incitamenten för arbete, företagande och användning av humankapital. Helst ska den helt avskaffas, men som ett första steg bör den minskas genom att antingen sänka skattesatsen från 20 till 15 procent, eller påtagligt höja brytpunkten för när den påförs, till åtminstone 80 000 kronor per månad i inkomst, i stället för drygt 52 000 kronor (2025).

Energiskatten på el är en i stora delar fiskal skatt, utan någon påtagligt miljöstyrande effekt. Som punktskatt är den dessutom kontraproduktiv då den beskattar något som det önskas användas mer, dvs. el. Att moms läggs ovanpå elskatten ger dessutom en dubbel skatteeffekt för hushåll. Elskatten per kWh bör sänkas nominellt, den årliga uppräkningen slopas, och momsen sänkas till miniminivå.

Det skatterättsliga företrädaransvaret innebär att en företrädare för en juridisk person kan bli personligt ansvarig för betalning av den juridiska personens obetalda skatter och avgifter. Det driver fram konkurser i onödan och ofta ålägger det enskilda orimliga skattebördor. Därför bör det avskaffas eller i alla fall kraftigt begränsas. Därtill bör kraven för att påföra skattetillägg höjas och flyttas från Skatteverket till domstolarna, rätten till anstånd med inbetalning med skatt vid osäkerhet om skattefrågan säkras, och full ersättning ges för processkostnader vid vinst för den enskilde.

Sverige har gradvis sänkt bolagsskatten, från 80-talets nivåer på över 50 procent till dagens 20,6 procent. Även med det ligger Sverige över snittet i OECD, och bör sträva efter en sänkning. Bolagsskatten klassas av OECD som den mest tillväxthämmande skatten och en sänkning till åtminstone 18 procent skulle positionera Sverige väl i den internationella konkurrensen.

Momsreglerna är den största källan till regelkrångel och osäkerhet. Momssystemet bör ses över i dess helhet, med inriktningen att gå mot mer enhetlig moms, färre undantag och ökad förutsebarhet.

Läs mer i Företagarnas rapport: Momslabyrinten – så tar vi oss ur den (2025).

Höga kostnader för att anställa är ett av företagens största hinder för att anställa. En utökning av växa-stödet bör prioriteras, skattenedsättningen för de minsta företagen som anställer sina första två medarbetare, till de första fem anställda. Lönetaket bör höjas från 35 000 till åtminstone 40 000 kronor och möjligheten till nedsättning bör införas för företag som anställer efter en minskning av personalstyrkan.

Framgångsrika yrkesutbildningar, i synnerhet till bristyrken, bör fortsätta byggas ut. Detta gäller såväl för gymnasieprogram som yrkeshögskola och yrkesvux. Det är viktigt att yrkesprogram dimensioneras och utformas i dialog med arbetsgivare, och i den processen måste småföretag involveras. Yrkesutbildningar bör i högre grad kombineras med språkutbildning för nyanlända och andra med bristande svenskkunskaper.

Arbetskraftsinvandring är en viktig del av företagens kompetensförsörjning. För att svenska företag ska kunna växa måste företagen själva få avgöra vilken kompetens de behöver. Att införa samma lönekrav för alla yrken är fel och skadar den svenska modellen. Lönekrav måste utgå från respektive bransch och yrke och ligga i nivå med kollektivavtalets lägsta lön eller branschpraxis.  

De strukturella problem som finns på Arbetsförmedlingen är så stora att de inte går att reformera bort. Utbildningar som ger rätt kompetens, möjlighet till språk- och yrkesutbildning för de som saknar erfarenhet av att jobba i Sverige och fungerande matchning är nödvändigt för en välfungerande arbetsmarknad. Arbetsförmedlingen behöver läggas ner och ersättas av en kompetensförsörjningsmyndighet, med fokus på analys av arbetsmarknadens behov, upphandling av insatser och utbildning samt utvärdering i samråd med företag.  

Sverige investerar stora summor i högre utbildning, men har alltjämt en påfallande hög genomsnittlig examens- och etableringsålder. Resurstilldelningssystemet till universitet och högskolor behöver förändras för att främja att studenter tar examen i tid, och en tidig övergång till kvalificerat arbete. Lärosätena bör ges i uppdrag att kontinuerligt följa upp de examinerades övergång till arbetslivet.

Konfliktreglerna i lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) är i det närmaste helt obegränsade, vilket skapar en kraftig fördel för de fackliga organisationerna i samband med att de vill teckna kollektivavtal. Särskilt gäller detta när ”hot” om stridsåtgärder riktas mot små företag. Sympatiåtgärder som vidtas med stöd av dagens regelverk drabbar även oskyldiga företag som har kollektivavtal. Dessa regler måste kraftigt begränsas och förbjudas i vissa fall.

Proportionalitetsregler behöver införas om när stridsåtgärder och sympatiåtgärder får vidtas och i vilken omfattning de får riktas mot företag. Stridsåtgärder riktade mot företag med färre än 10 anställda ska helt förbjudas  

Efterfrågad kompetens måste också gå före anställningstid och det är speciellt viktigt i små företag. Antalet undantag från turordningen vid arbetsbrist i Lagen om anställningsskydd (LAS) behöver fortsätta att utökas. En trappa som exempelvis tillåter tre undantag per tiotal anställda skulle öka företagets förmåga att behålla den kompetens företaget behöver för att utvecklas.

Bättre möjligheter till tidsbegränsade anställningar behöver införas igen. Särskilt viktigt är det i nystartade företag. Alla företag behöver en viss flexibilitet i början innan verksamheten har stabiliserats. Ett år som i praktiken är nio månader (företrädesrätt för återanställning efter uppsägning infaller efter nio månader) räcker inte.

Företrädesrättsreglerna behöver förändras genom förkortad tid för hur länge de ska gälla och om arbetstagaren får nytt jobb ska företrädesrätten avbrytas helt.  

Systemet med sanktionsavgifter behöver förändras med möjligheter till nedsättning eller borttagande av avgifter samt ändrade rutiner kring när det ska användas. Sanktionsavgifter ska heller inte tas som första åtgärd, en varning är rimligt att utdela först med möjlighet att rätta till risken.

Arbetsmiljöverket behöver också få i uppdrag att förändra sitt ställningstagande vad gäller att ge dispenser från exempelvis arbetstidslagen. Arbetsmarknaden har utvecklats och den strikta hållning som Arbetsmiljöverket tillämpar för till exempel nattarbete är föråldrad.

Diskrimineringslagen behöver uppdateras vad gäller lönekartläggning. Det är en administrativ börda att göra lönekartläggning och med färre än 20 anställda är det problematiskt dels när individers löner riskerar att röjas, dels att det skapar mer problem på arbetsplatsen än den nytta en lönekartläggning kan göra för jämställda löner. När lönetransparensdirektivet införs i svensk lagstiftning behöver undantaget från kravet lönekartläggning för företag med under 50 anställda tillämpas, samt Diskrimineringslagen ses över för minska regelbördan, exempelvis vad gäller hur ofta lönekartläggning behöver göras.

Den svenska modellen fungerar bra men är inte alltid ett alternativ för små företag. För att underlätta deras verksamhetsutveckling och möjligheter att anställa fler behöver regelverket kring exempelvis omställningsstöd och etableringsjobb göras mer neutralt och öppnas upp även för företag utan kollektivavtal. Statsstöd ska inte bara kunna utbetalas till företag med kollektivavtal.

Företagare har blivit en grupp som bedragare fokuserar på. Småföretagare har inte större möjlighet att skydda sig mot bankbedrägerier, men har trots det sämre skydd. Privata bankkunder har ett lagligt skydd mot bedrägerier som gör att de kan få stulna bankmedel tillbaka, men Sverige har inte infört motsvarande skydd för småföretagare, trots att EU:s betaltjänstdirektiv möjliggör det. Konsumentskyddet mot bankbedrägerier borde införas även för mikroföretag.

Företagslån bör regleras på samma sätt som konsumentlån, för att säkerställa att inga oseriösa aktörer utnyttjar småföretagares behov av finansiering för egen vinning. Småföretagare förtjänar samma trygghet som privatpersoner, med korrekt presentation av pris och villkor. Regeringen bör därför ge Finansinspektionen i uppdrag att lämna förslag på hur småföretagens ställning på lånemarknaden kan stärkas.

Dagens socialförsäkringssystem är i huvudsak utformat för anställda, och företagare själva lämnas ofta helt oskyddade eller med ett betydligt sämre skydd än om de varit anställda. Detta gäller exempelvis föräldrapenning, sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Beräkningen och fastställandet av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) måste, för företagare, kunna ske baserat på historiska inkomster, och perioden bakåt som beaktas måste förlängas.  

Spelplanen för hur skattefinansierade verksamheter konkurrerar med privata aktörer måste förbättras och ett förbud mot konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet bör införas i konkurrenslagen.

För ett växande näringsliv och ett effektivt transportsystem måste vägnätet hållas i gott skick. Det finns i dag stora skillnader i vägkvalitet mellan norr och söder, särskilt i skogs- och glesbygdslän. Det leder till utmaningar för näringslivet: längre leveranstider, ökad olycksrisk, mer buller och hårdare fordonslitage. För att främja ett fungerande näringsliv och en hållbar infrastruktur, i synnerhet i glesbygd, måste underhåll och förbättring av det befintliga vägnätet prioriteras, innan nya vägprojekt inleds.