80 år med Saltsjöbadsavtalet
Den 20 december 1938 tecknades det så kallade Saltsjöbadsavtalet mellan Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), motsvarande dagens Svenskt Näringsliv. Arbetsmarknaden hade sedan storstrejken 1909 präglats av oreglerade konflikter mellan arbetsmarknadernas parter, med SAF och LO som huvudaktörer. Långtgående planer fanns från regeringens sida på förbudslagstiftning – något som dock både SAF och LO avvisade. Avtalets syfte var därför att reglera tvistefrågor på arbetsmarknaden för att minimera behovet av stridsåtgärder. Samtidigt skulle arbetsgivarens ansvar och rätt att fördela arbetsuppgifter värnas.
Avtalet satta normen för vad som har kommit att bli ”den svenska modellen” med innebörden att arbetsmarknadens regler sätts av arbetsmarknadens parter, snarare än av riksdagen/politiker. Som exempel kan man ta frågan om minimilön som i Sverige regleras genom kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Olika kollektivavtal sätter helt enkelt olika minimilöner, eller ingångslöner, beroende på respektive branschs specifika förutsättningar. Det finns alltså inte någon lagstadgad minimilön som gäller för hela arbetsmarknaden, till skillnad från majoriteten av OECD:s medlemsländer där staten har reglerat en lagstadgad minimilön.
Saltsjöbadsavtalet kan alltså sammanfattas som viljan att lösa eventuella tvister innan de bröt ut i stridsåtgärder. Med avtalet inleddes också en lång period av samförstånd och samarbetsvilja på arbetsmarknaden. Något som starkt bidrog till att svenska företag och den svenska välfärdsstaten kunde fortsätta att utvecklas. Den så kallade Saltsjöbadsandan rådde fram till slutet av 1960-talet.
Idag har Lagen om anställningsskydd (LAS) och Medbestämmandelagen (MBL) till stora delar ersatt Saltsjöbadsavtalet även om mycket på svensk arbetsmarknad fortfarande regleras genom avtal snarare än i lag. Allt eftersom arbetsmarknaden förändras i takt med globalisering och teknisk utveckling har den svenska modellen också kommit att ifrågasättas. Ett problem som brukar lyftas är den osäkerhet som råder för företag som inte har kollektivavtal. För dessa finns inte någon exakt minimilön utan i stället blir det att följa de nivåer som sätts i de i dag omkring 700 olika kollektivavtalen, avtal som inte alltid finns tillgängliga för andra än de enskilda avtalsparterna.
Eftersom Sverige står inför en rad utmaningar vad gäller arbetslöshet och integration är det viktigt att verkligen fundera på i vilka avseenden Saltsjöbadsandan kan leva vidare och svenska företag bidra till integration och etablering på arbetsmarknaden, samtidigt som fack och arbetstagare respekterar arbetsgivarens rättigheter. Grundläggande ägar- och arbetsgivarrättigheter liksom tydliga och enkla regler för att anställa blir allt viktigare i en globaliserad värld där arbetskraften blir alltmer rörlig. Saltsjöbadsandan kan leva vidare, men det fordrar att den svenska modellen hela tiden utvecklas i takt med tiden.
Bra!
Företagare kan och vill bidra till integration och utveckling.
Dåligt!
Den svenska modellen har inte utvecklats tillräckligt under senare år.