Professorn som alla förstår

Günther Mårder och Carin Holmquist har bokat tid på anrika Handelshögskolan i Stockholm, i ett mötesrum fyllt av atmosfär, inrett med gedigna läderklädda stolar, vaser från Svenskt Tenn och med en enorm tavla föreställande fötterna på sammanträdande styrelseledamöter. Alla män.

– Skrämmande att man inte ens putsar skorna innan man går in i ett styrelsemöte, kommenterar Carin Holmquist torrt.

År 2000, när Carin Holmquist fick professorstjänsten på Handels i Stockholm, var hon ensam kvinna bland 40 män. Då hade hon forskat i entreprenörskap sedan 1980 och kom närmast från Umeå universitet, där hon började i samband med sina doktorandstudier 1971.

Spåren av de många männen syns också i mötesrummet, där även resten av väggarna är täckta av porträtt på allvarliga män. Carin och Günther slår sig ner vid det långa mötesbordets ena kortsida, och börjar omedelbart prata.

Man brukar säga att varje företagare bör försöka nå sin fulla potential. Men vad är det som gör att man som företagare kan nå det målet, undrar Günther.

– Man måste se till sammanhanget. För att kunna nå sin fulla potential handlar det om tajmning och att fånga upp olika möjligheter, säger Carin Holmquist. Hon tystnar en stund, funderar, föratt sedan fortsätta:

– Systemen i dag är inte uppbyggda för att underlätta för entreprenörers verksamhet. Ett exempel på det är när jag gjorde en utredning om ekonomisk brottslighet för Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Jag ville bli färdig fort och ville sitta kvällstid på skattekontoret, men så tänker man inte inom statlig verksamhet, då sitter man 8–17, konstaterar Carin.

Så tänker inte en egenföretagare?

– Nej. Verkligen inte. Som egenföretagare är man mer flexibel. Tyvärr är det så att våra politiker inte har någon erfarenhet från företagande. Sverige har styrts av storskalighet och industritänkande så länge jag kan minnas.

Det gör det svårt att vara småföretagare i dag?

– Exakt. Och ändå kan man fråga sig vad som är mest hållbart i längden för en ort, ett bolag med 100 anställda – eller 100 enmansföretagare. Det är naturligtvis mest hållbart med 100 enmansföretagare: Det räcker att det där stora bolaget går omkull så är det kört för orten, säger Carin retoriskt.

Men trots att systemet gör det svårt för småföretagare, är intresset stort.

– Ja. I en stor internationell studie (GEM) som jag är med i, utmärker vi svenskar oss. Vi är extremt positiva till entreprenöriella möjligheter, men samtidigt har vi låg tilltro till vår förmåga att driva företag. Jag tror att man bör ha varit ute i verkligheten och blivit lite svettig för att våga och för att lyckas. Det är ingen slump att så många duktiga företagare börjat med att sälja jultidningar och hembakta kakor som barn.

Kan det vara så att många tvekar inför den höga alternativkostnad det kan innebära att misslyckas?

– Men alternativintäkten då? Vill du bli stinking rich är det bättre att hitta en riktigt bra affärsidé och köra. Många fokuserar för mycket på att få finansiering utifrån, i stället för att hitta kunder som betalar.

När jag är ute och håller föredrag frågar jag vilka som kan tänka sig att driva eget. För tio år sedan var det kanske 15 procent. I dag har siffran ökat till över 50 procent. Har vi en orealistisk bild av vad det innebär att driva eget i dag?

– Ja, många har det. Samtidigt som intresset är stort är föreställningen om hur det är att driva eget inte särskilt realistisk. Man tittar på stora framgångsrika företag, men i själva verket är det nog snarare kvinnan som driver revisionsbyrå och har fem anställda som man ska ha som förebild.

"Många fokuserar för mycket på finansiering utifrån istället för kunder som betalar"

USA har jag tagit del av uppskattningar som visar att 35 procent av arbetskraften har en arbetssituation som kan liknas vid frilansuppdrag eller projektliknande anställningar. Tror du att fler kommer att bli egenföretagare i framtiden?

– Absolut. Frilansare oroar sig mindre och mindre. Att starta eget i stället för att vara arbetslös och vänta på att arbetstillfället ska dyka upp är mer rationellt och skapar en känsla av att ha kontroll.

Kommer det att ställa andra krav på samhället?

– Ja, men det ställer också krav på oss som individer. Vi måste själva ta reda på fakta. Ta den här debatten med kvinnor som är fattigpensionärer till exempel. Hallå, det är väl självklart att man, om man bara jobbar halvtid, också får ut halva pensionen? Om nu folk börjar bli egenföretagare, då kanske de tar reda på fakta – och ser till att också ta betalt för det arbete de utför.

– Jag är övertygad om att det i framtiden kommer att bli lättare att vara egenföretagare, men först måste vi nå en tipping point, där, låt säga 20 procent är företagare. Då kommer det att hända grejer. Faktum är att jag tror att det skulle bli ett bättre samhälle om alla var egenföretagare. Än så länge är inte samhället anpassat till den verklighet som råder.

Så hur ska man göra för att få upp lönsamheten i sitt företag?

– Förutom att ta betalt för det arbete man utför tycker jag att man ska skatteplanera. Det finns jättebra system för att flytta vinster. Och så ska man göra avdrag och avskrivningar.

Så…

– Man ska inte göra något olagligt, men jag tycker ändå att man ska tänka till. De instrument som finns är till för att användas. Tyvärr är det alltid småföretagarna som råkar illa ut. Det är lättare för skattemyndigheterna att granska en småföretagare än att ge sig på stora koncerner.

Upplever du att småföretagare och storföretagare har olika måttstockar?

– Ja. Om du tar in en målerifirma med två gubbar för revision, då blir det kanske två kassar med papper. Gå in på Volvo och det blir ett helt rum med papper att gå igenom. Då krävs det en helt annan kompetens.