Läs remissyttrandet som  pdf.

För att uppnå mål om minskad mängd koldioxid i atmosfären kan tekniker som kan fånga in koldioxid från punktutsläpp, som exempelvis från fabriker och kraftverk, spela en betydande roll. Det finns olika tekniker för detta, däribland Carbon Capture and Storage (CCS), som fångar in koldioxid från fossila utsläppskällor, och Bio Energy Carbon Capture and Storage (Bio-CCS), som används i kraftverk eller fabriker som eldar biobränslen. Den sistnämnda tekniken kan medföra att utsläppen blir negativa, eftersom infångning och lagring av koldioxid resulterar i ett nettoupptag av koldioxid ur atmosfären. För att öka incitamenten för att investera i sådan teknik föreslås i promemorian att en skattebefrielse på el som används för infångning av koldioxid införs. Syftet med att införa en befrielse från energiskatt på el som används för infångning av koldioxid (CCS) är att stimulera CCS genom att göra processen billigare samt att minska risken för eventuell snedvridning mellan olika verksamhetsutövare. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 oktober 2024.

Företagarna tillstyrker generellt förslaget om en skattebefrielse på el som används för infångning av koldioxid. Företagarna anser dock att skattebefrielsen bör gälla för hela energiskatten. Det föreslagna undantaget på 8 000 kronor bör slopas.

Åtgärda förbrukningsgränsen i 11 kap. 16 § LSE

Företagarna har tidigare framfört att återbetalningen av energiskatt bör kunna göras månadsvis, eller i alla fall kvartalsvis, för alla företag som berättigas till återbetalning. Den nuvarande begränsningen i 11 kap. 16 § LSE, om att företaget måste förbruka minst 150 000 kWh årligen i industriell produktion för att berättigas till månatlig återbetalning, påverkar mindre företags likviditet negativt. I den föreliggande promemorian bedöms de flesta av de cirka 160 berörda företagen vara små eller medelstora, men samtidigt kan de antas förbruka mer el än 150 000 kWh årligen. Det är dock inte givet att just CCS-delen av verksamheten kommer att överstiga denna gräns. Regeringen bör därför se över att ta bort eller i alla fall sänka förbrukningsgränsen i 11 kap. 16 § LSE.

Förutsebarhet och teknikneutralitet 

Det finns ett mått av rättsosäkerhet i förslaget, genom att det konstateras att det är ”en fråga som avgörs i den praktiska tillämpningen av Skatteverket och domstolarna” huruvida skattebefrielsen ska ske utifrån 11 kap. 9 § 1 st. 6 respektive 11 kap. 14 § LSE (s. 16). Lagstiftningen behöver utformas på sådant sätt att de skattskyldiga har förutsebarhet i vilken legal grund de ska ansöka om återbetalning utifrån.

Företagarna vill i detta sammanhang också påpeka vikten av att statliga medel inte används till att subventionera olika tekniker. Staten bör alltid, i största möjliga mån, förhålla sig teknikneutral. Subventioner riskerar få en kontraproduktiv effekt som på sikt hämmar tillväxten och även klimatfrämjande åtgärder, då en sådan åtgärd varken stimulerar till nya innovationer eller effektivare produktion.