Snälla regeringen, låt skolan vara en skola
Jag hade under många år äran att arbeta som skolchef och huvudman för en liten friskola i Stockholm. Det är ett extremt givande uppdrag, som samtidigt kräver ett stort startkapital och mycket jobb, precis som för de flesta företagare. En vanlig dag har du flera roller samtidigt – till exempel huvudman, skolchef, rektor, lärare, IT-ansvarig, ekonomichef, HR-chef, receptionist och städare.
Utanför skolans väggar pratas det om skolans vinster, samtidigt som de flesta små huvudmän har fullt upp med att försöka undvika eventuella förluster. Någonstans trodde jag, och säkerligen andra med mig, att med den nya regeringen skulle debatten förändras och gå från att handla om vinster till att fokusera på kvalitet och utveckling av skolan. Där tycks jag dessvärre ha haft fel.
Många små friskolor skulle gå under
Under sommaren kom ett tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08). Utredningen ska bland annat föreslå en utvidgad ägar- och ledningsprövning, vinstutdelningsförbud eller vinstutdelningsbegränsning, högre krav på ekonomiska garantier samt skärpta sanktioner och höjda vitesbelopp. Läser man tilläggsdirektivet med småföretagarglasögon förstår man ganska snabbt att om dessa förslag skulle gå igenom, skulle det kunna leda till att många av landets små friskolor går under eller blir uppätna av större aktörer.
Var fjärde skola i Sverige är en friskola. En övervägande majoritet av huvudmännen som driver fristående för-, grund- eller gymnasieskolor har endast en eller två skolor. Skolorna är oftast små, många har färre än 100 elever. En skola är samtidigt många gånger en vårdinrättning, en restaurang, en idrottsanläggning, ett laboratorium och inte minst en arbetsplats. Mig veterligen är det få verksamheter som har så pass många lagar och förordningar att förhålla sig till på en och samma gång.
Är det verkligen rimligt?
Känslan tilläggsdirektivet förmedlar kan egentligen sammanfattas i ett ord: ängslighet.
Är det verkligen rimligt att dessa småföretagare, som de faktiskt är, ska drabbas av än mer administration och högre ställda krav, som i slutändan kan leda till att de självdör? Detta inte med anledning av att de har en bristande kvalitet i sin verksamhet, utan för att kraven som ställs för att visa upp kvaliteten kräver ekonomiska muskler och en stab av administrativ personal som inte finns i småföretag. Här har däremot stora koncerner en stor fördel i och med att både ekonomiska och administrativa muskler finns tillgängliga i mycket högre utsträckning. Mer tid och pengar kommer gå till byråkrati, vilket innebär mindre tid och pengar till att göra det skolan är till för: att lära ut.
Tanken med friskolereformen var ju det motsatta – att värna om valfriheten oavsett plånbok, att det inte finns en one-size-fits-all inom skolan, att utveckla innovation inom skolan och att valfriheten ska ske på lika villkor oavsett vilken skola du väljer att gå i. Inte att lägga hutlösa summor på administration och byråkrati och bygga ut sanktioner och rapporteringskrav till förbannelse.
Lyft goda exempel
I min värld är byråkrati ett nödvändigt ont, men det finns gränser. Verkligheten är inte alltid så enkel som den ser ut och att göra fler och tuffare inspektioner på alla landets skolor kommer kosta mer än vad det smakar. Nu får vi se vad utredaren kommer fram till och vad som händer därefter. Jag vill dock passa på att hylla alla små huvudmän runt om i vårt avlånga land som varje dag gör underverk för svensk utbildning, i stort och smått. Lyft goda exempel i debatten och gör det lättare att driva skola – inte svårare.