Läs hela remissyttrandet som pdf.
Utredningen föreslår att kontrollen av livsmedel centraliseras till Livsmedelsverket och kontrollen av foder och animaliska biprodukter till Jordbruksverket, med mål att på sikt samla all kontroll i en myndighet. Livsmedelsverket ska tillfälligt granska kommunernas livsmedelskontroll, och myndigheterna ska finnas representerade i varje län. Finansieringen av kontrollen ska i större utsträckning ske med allmänna medel, särskilt för dricksvatten, primärproduktion och nationella kontrollprogram. Avgifterna för små livsmedelsanläggningar föreslås sänkas kraftigt, och vissa kostnader vid exportgodkännanden ska inte längre belasta företagen. Utredningen vill också stärka dialogen mellan myndigheter och bransch, ge Länsstyrelsen i Jämtland ansvar för branschriktlinjer för småskalig produktion och inrätta en funktion i Regeringskansliet för att ta emot förslag om regelförenklingar. Livsmedelsverket och Jordbruksverket föreslås se över reglerna för primärproducenter och hela livsmedelskedjan för att minska företagens administrativa börda och säkerställa konkurrenskraft.
Välkommet fokus på regelförenkling
Företagarna välkomnar utredningens fokus på regelförenklingar och minskade kostnader för företag inom livsmedelskedjan. I synnerhet för de minsta företagen är kostnadsminskningar av stor vikt. Ökad dialog med berörda branschorganisationer och åtgärder som stärker djurägarens rättsliga ställning är likaså välkomna förslag.
Företagarna vill se en översyn och reformering av självkostnadstäckningsprincipen för offentliga avgifter, där belastande avgifter som inte regleras genom EU-förordning, utan beslutas genom lag eller nationell förordning/myndighetsföreskrift, byts till anslagsfinansiering. Detta kräver ändringar i livsmedels- och livsmedelsavgiftsförordningarna, liksom i miljöbalken och annan lagstiftning som rör statliga myndigheters kontrollverksamhet.
Åtgärna skillnader i kontroll över landet
Vad avser frågan i betänkandet om var den offentliga kontrollen ska placeras, hos en eller flera statliga myndigheter eller hos kommunerna, ser Företagarna både fördelar och nackdelar med alla de övervägda modellerna. Centralisering till Livsmedelsverket och Jordbruksverket kan medföra ökad likformighet och förutsebarhet, samtidigt som kontrollarbetet med nödvändighet behöver ske lokalt, vilket kan tala för att de upparbetade kompetenser och organisationer som finns i kommunerna fyller ett värde. Företagarnas huvudsakliga synpunkt är att kontroll och tillsyn i dag skiljer sig åt markant över landet, såväl vad gäller innehåll och frekvens som avgiftsnivåer, vilket berörda företagare upplever som både betungande och orättvist. Denna brist behöver, oavsett vilken väg staten väljer att gå i den här frågan, adresseras.
Oavsett om kontrollen behålls vid kommunala tillsynsmyndigheter eller centraliseras till statliga myndigheter, anser Företagarna att avgifter som inte ger någon motprestation, utan enbart finansierar myndighetsutövningen, bör avskaffas.
