Hyresreglering motiveras ofta med att bostäder är en grundläggande nödvändighet och att hyresgäster behöver skydd mot marknadskrafterna för att få trygghet och stabilitet i boendet. I praktiken fungerar hyresregleringen som en propp mot byggandet av hyresrätter samtidigt som den skapar inlåsning, segregation och fusk. Som om det inte vore illa nog leder den även till ökad diskriminering. Det är slutsatsen i en ny rapport från Timbro, författad av deras chefsekonom Fredrik Kopsch.
Kopsch har genomfört ett fältexperiment för att jämföra hyresmarknaden i Sverige respektive Finland. I experimentet har han använt 400 fiktiva bostadssökande med svenska, finska och arabiska namn. Nästan sex av tio ansökningar med svenska namn får en positiv återkoppling i Sverige, medan knappt 40 procent av de med arabiskklingande namn får samma respons. Även i Finland finns det en viss skillnad mellan återkopplingen till ansökningar med finska respektive arabiska namn, men skillnaden är mindre och inte statistiskt säkerställd.
Bättre fungerande hyresmarknad
Rapporten argumenterar för att minskad möjlighet till diskriminering är ytterligare ett skäl till att hyresregleringen bör reformeras, utöver att den leder till bostadsbrist, fusk och ombildningar. Konkret skisseras ett alternativ där hyrorna tillåts räknas upp med ett index, baserat på konsumentprisindex, och att fri hyressättning råder för vakanta lägenheter. Samtidigt föreslås att hyresgästernas starka besittningsskydd värnas.
– Den svenska hyresregleringen skapar en stelbent bostadsmarknad och bidrar till bostadsbrist. Det utgör ett allvarligt hinder för företag som vill etablera sig och växa eftersom den dysfunktionella bostadsmarknaden försvårar för företagen att rekrytera arbetskraft från andra delar av landet eller från utlandet. En bättre fungerande hyresmarknad, med friare prissättning, skulle öka tillgången till bostadsyta och motverka diskriminering, fusk och ombildningar, säger Företagarnas chefsekonom Karl Ernlund.
