För några år sedan när jag var nyförlovad, upptäcker mina dåvarande kollegor i fikarummet att jag har en förlovningsring på fingret. Gratulationer och hurrarop följer. Jag blir förstås lite genererad men mest av allt så blir jag förstås glad. En av mina äldre manliga kollegor lägger handen på min axel och säger till hälften allvarligt och till hälften skämtsamt:

”Jag hoppas det är ett rekorderligt fruntimmer.” Jag tänker efter ett tag och säger sen: ”Nej inte alls faktiskt”. Min äldre kollega ser konfunderad ut. Jag kan se hur han tänker ”Ska han gifta sig med en syndig och slarvig kvinna?”. Resten av fikarummet skrattar gott. Jag är säker på att någon informerar honom att jag egentligen skulle gifta mig med en man när jag har lämnat rummet.

Pride hyllar rätten att älska

I dagarna är det Pride i Stockholm. Vi firar och hyllar att vi alla ska ha rätten att älska. Och vara den vi är. Finare än så blir det inte.

Egentligen borde det också vara självklar. Vem kan ens berätta för mig vem jag ska vara, så länge jag inte skadar någon annan människa. Det borde inte finnas någon konflikt. Men riktigt där är vi ännu inte.

Jag har väldigt få personliga erfarenheter där jag inte har mötts med respekt och vänlighet i mitt arbetsliv. Några missförstånd som exemplet ovan, men på det stora hela har jag alltid känt att jag kan vara jag på jobbet. Men jag vet många som har helt andra erfarenheter. Jag känner människor som har blivit utsatta för mobbning och jag känner de som har tvingats sluta på grund av sin sexualitet eller identitet. Det är därför jag är mycket stolt att jobba för en organisation som långt före jag kom till Företagarna tog ställning för inkluderande arbetsplatser. Och dessutom som aktivt har jobbat för att göra alla arbetsplatser inkluderande. Se till exempel vår handbok på temat. Men vi har fortfarande en del kvar att göra. Och nu kanske mer än tidigare blir det viktigt att sätta ner foten för kärlek, mångfald och inkluderande.

Ta ställning för mångfalden

Faktum är att det blåser vindar i Sverige som är kallare än på många år. Under almedalsveckan visade NMR sitt hat genom att hota människor med regnbågsattribut och/eller med utländsk bakgrund. Visbys soldränkta gränder blev helt plötslig farliga och obehagliga. Representanter för RFSL fick bland annat ha förutbestämda rum för att snabbt kunna sätta sig i säkerhet om det skulle behövas. Det är ett Sverige jag inte känner igen. Och en utveckling som skrämmer mig.

Desto viktigare blir det nu mer än någonsin att offentligheten och företagare tar ställning för mångfalden och allas rättigheter. Hat kan bara övervinnas med kärlek och respekt och omtanke. Vilket alltid har varit Pride-rörelsens budskap. Så var du än är och vem du nu än är: Happy Pride.