Det behövs en ny svensk modell

Den stora framväxten av små företag har snabbt förändrat Sverige från en stolt storföretagsnation till en lika stolt småföretagarnation. Samtidigt har Sverige stått utan stora och nödvändiga reformer i många år. Flera företagare vittnar här om problem som beror på att reformtakten inte har varit så stor som den behöver vara. Höga anställningskostnader och integrationssvårigheter härstammar i en alltför omodern syn på arbetsmarknaden. För att behålla vår konkurrenskraft behöver vi hitta en ny svensk modell – svenska modellen 2.0.

Risken är stor att vi får ytterligare en mandatperiod med ett överdrivet ideologiskt fokus och svaga möjligheter till samförstånd över blockgränserna. Det har nu i många år varit mer fokus på vad som skiljer än vad som förenar. Politiken blir andefattig och problemfokuserad i stället för framtidsorienterad och resultatorienterad. Ett talande exempel är debatten om välfärdsvinsterna som har varit en avgörande fråga under den senaste mandatperioden. Vad som återstod efter att dammet lagt sig var en påfrestande lång diskussion som inte ledde någonstans mer än till oro hos företagare och deras anställda. Fyra bortslösade år för välfärden. Jag tror och hoppas att vi kan lägga denna fråga bakom oss nu.

Men jag är i grunden positiv. Sveriges politiker har haft en fin tradition att lösa upp knutar och sätta sig vid förhandlingsbordet innan vi når vägs ände. Men för att det ska ske behöver vi återigen komma tillbaka till sakfrågorna. Hemläxan som varje parti behöver göra är att göra en lista med politiska prioriteringar och faktiskt ta sig till förhandlingsbordet. I stället för att bränna skeppen bakåt och därmed låsa fast positionerna behövs ett "ge och ta" från alla parter. Precis som förr i tiden, när Sverige var världsmästare i reformtakt.