Babbens personliga sida
Babben Larsson dyker upp på Företagarnas huvudkontor tre minuter före utsatt klockslag. Hon och Företagarnas vd Günther Mårder har bokat tid för att diskutera om humor och entreprenörskap går ihop.
Lite smink och viktiga papper i en konsumpåse, ännu fler attiraljer i en handväska. Babben är förberedd på de flesta situationer.
Ville du bli komiker från början, frågar Günther, nyfiken på vilka val som får en människa att ge sig in på kanske något av det svåraste som finns – att få andra människor att skratta på beställning.
– Nej. Jag ville egentligen bli journalist, men jag var skoltrött efter gymnasiet. I stället för att läsa vidare började jag som turistguide, förklarar Babben. Så, i väntan på att skoltröttheten skulle ge med sig försörjde sig Babben med hjälp av tillfälliga påhugg hemma på Gotland. Starta eget fanns inte i sinnevärlden, även om Babben, vars föräldrar är bönder, redan från början alltså hade småföretagandet i blodet.
Och så lyckades du med något som är få förunnat?
– Ja. Jag sökte jobb som skådis, fick det inte men hamnade i en teatercirkel och fick vara med i utkanten. Efter någon månad sa ledaren att jag hade talang, och rekommenderade mig att söka in på Scenskolan. Och uppenbarligen hade han rätt, för jag kom in efter andra intagningen, säger Babben.
På Scenskolan träffade Babben människor som levde för skådespelaryrket. Själv kände hon inte riktigt samma övertygelse, även om hon trivdes i branschen.
– I stället halkade jag in på ståuppkomiken, efter åtta år som skådis. Men jag har sett till att ha flera ben att stå på, något som gjort att jag överlevt också under lågkonjunkturer.
Du valde att starta eget först 1990, även om du kört ståupp i flera år vid det laget. Ser du dig själv som en företagare?
– Hm, jag växte upp under proggtiden och det har präglat mig. Så, nej. Jag kände inte igen mig själv i livet som jag plötsligt levde: Vi hade köpt villa och hade två bilar stående på garageinfarten. Å andra sidan, mina föräldrar var ju också företagare och hade två bilar stående på garageinfarten…
Också här märks Babben Larssons entreprenörskap av. Då, 1990, var hon en av de första i Teaterförbundet som startade eget, något som inte sågs med helt blida ögon. I dag är det närmast en självklarhet för skådespelare att ha eget företag.
Vad är det svåraste med att driva ett företag inom kultursektorn?
– Att sätta en prislapp på sig själv, svarar hon.
Under 1990-talet gick ståuppkarriären som på räls. Babben Larsson var ett namn på allas läppar och hon var på toppen av sin karriär.
Men, i stället för att stanna upp och reflektera, vila och njuta av framgången rusade livet fram i allt snabbare takt. Att stanna upp, ens för en sekund, fanns inte på Babbens karta. Nu var hon dessutom på god väg att slå igenom i Storbritannien.
Men plötsligt slog hon in i väggen.
– På den tiden visste ingen vad utbrändhet var, än mindre hur man skulle hantera det, kommenterar Babben.
Det blev några rejält tuffa år. Hon var riktigt illa däran. Avbröt sin ståuppkarriär. Det tog sju år att läka.
– Jag hade turen att redan då stå på flera ben, så när jag hämtat mig från det värsta kunde jag ägna mig åt teater och föreläsningar i stället. Det var ingen som egentligen trodde att jag skulle komma tillbaka som ståuppkomiker – jag var borta i sju år. I vanliga fall brukar man säga att man blir ringrostig efter bara två veckor…
”På den tiden visste ingen vad utbrändhet var, än mindre hur man skulle hantera det”
Så hur gör du i dag för att undvika att hamna i samma situation?
– 2005 tog jag beslutet att skaffa en egen bokare. Innan dess skötte jag allt själv. Min agent Stefan är väl insatt i min historia, och jag tror faktiskt att han undanhåller vissa erbjudanden från mig.
Numera tar hon sig också tid för reflektion, funderar på vad hon verkligen vill göra och på vad som ska bli nästa steg.
– Jag har lärt mig hur jag fungerar, att jag till exempel hittar på idiotprojekt som att etablera mig i England när jag blir uttråkad och vill känna adrenalin.
Många företagare känner igen sig i det personlighetsdraget…
– Men om du inte håller, då håller inte heller ditt företag. Försök i stället att hitta någon form av avkoppling. Åk iväg och jaga två dagar om du tycker det är roligt. Gå på bio. Ta promenader. Det viktiga är att landa i nuet och göra en realitycheck.
Kanske var det uppväxten i en företagarfamilj, kanske var det tur, men Babben hade tidigt sett om sitt hus genom att ha flera olika ben i sin verksamhet: ståuppkarriären, storbandskonserter, hålla föredrag, vara konferencier och med ojämna mellanrum inhopp som skådespelare. Det har gett henne en stabilare grund, jämfört med många kolleger.
Ger din bredd en långsiktig stabilitet?
– Exakt. För mig har det kommit naturligt. Jag vill hela tiden bredda mig. Babbens intresse för att bredda sig har också visat sig på andra områden i hennes liv: Hon är en hängiven aktieinvesterare.
Många företagare tänker att ”mitt företag är min pension”. Hur tänker du?
– Jag köpte en massa pension på 1990-talet, så jag har bra pension. Dessutom har jag med åren fått ett intresse för fonder och aktier.
Det finns ett aktieintresse, alltså?
– Ja, men jag skulle inte vilja påstå att jag är duktig. Det började med att jag intresserade mig för miljövänliga investeringar. Jag loggar in kanske 4–5 gånger per dag. Man får ju vara med lite när det sticker iväg…
När en person loggar in 4–5 gånger per dag för att kolla aktiemarknaden kvalar man in som mer än bara ”lite intresserad”. Det visar sig också mycket riktigt att hon är väl insatt, och en lång diskussion om olika företag och aktiemarknaden tar vid.
– Det har väl blivit lite av ett intresse, men jag är ingen slösa. Jag är inte den som springer på Biblioteksgatan i Stockholm och köper dyra väskor precis, säger Babben på sin karaktäristiska gotländska, skrattar stort och tar upp konsumkassen där hon har packat diverse bra att ha-saker.
Text: Anna-Maria Stawreberg.