Sveket mot de små

Läs också: "Vi blir oroliga för personalen"

Vinstjakten i välfärden är över, sa Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt när han tillsammans med civilminister Ardalan Shekarabi i januari i år presenterade regeringens och Vänsterpartiets lagförslag om ett vinsttak i välfärden. Ett förslag marknadsfört som ett redskap för att rensa bort vinstjägare med konton på Caymanöarna från offentligt finansierad skola och omsorg.

Men frågan är om lagförslaget inte slår hårdast mot helt andra grupper av företagare. Pedagogerna och småentreprenörerna som startat alla de privat drivna förskolor som i ur och skur hälsar gomorron till 100 000 barn runt om i Sverige, till exempel.

– Regeringen och Vänsterpartiet säger att de är ute efter storföretagen, men förslaget slår hårdast mot de allra minsta, säger Robert Thorburn, som i nästan tio år arbetat med frågor som rör bland annat förskolor på Svenskt Näringsliv.

Det är lätt att tro att lagförslaget är ett tak på vinstuttag, men det begränsar hur högt rörelseresultatet får vara i förhållande till det operativa kapitalet, förklarar Daniel Wiberg, chefsekonom på Företagarna. Och operativt kapital är något vart fjärde förskoleföretag (27 procent) helt saknade 2015, enligt regeringens egen konsekvensanalys i lagförslaget. I snitt har förskoleföretag 500 000 kronor i operativt kapital.

– Företag som saknar, eller har väldigt lågt operativt kapital, ska enligt förslaget få ha ett basbelopp, 45 500 kronor, i rörelseresultat, säger Daniel Wiberg.

Att företag saknar operativt kapital betyder inte nödvändigtvis att ägaren inte tidigare investerat i företaget.

– Förskolor är i hög utsträckning tjänsteföretag som inte investerar i maskiner, utan i människor. Man kompetensutvecklar sina medarbetare, till exempel. Sånt räknas inte in i det operativa kapitalet, säger Robert Thorburn.

Daniel Wiberg tillägger:

– Det görs ingen skillnad om aktören låter en eventuell ”vinst” vara kvar i verksamheten för att spara ihop till en senare återinvestering eller direkt tar ut pengarna som utdelning. Taket gäller oavsett. Det blir alltså omöjligt att över tid spara ihop till en rimlig buffert för oförutsedda händelser och återinvesteringar.

Som lagförslaget är utformat skulle många företag bara få ha ett överskott på omkring 0,2 procent, enligt regeringens egna beräkningar.

– Det är svårt att driva stora verksamheter med små marginaler. Men det är omöjligt att driva en liten verksamhet om man inte får lägga undan för oförutsedda utgifter. Då klarar man inte minsta kris. Om ett barn för mycket slutar äts hela rörelseresultatet upp, säger Robert Thorburn.

I lagrådsremissen skriver regeringen att ett sätt för företagen att öka sitt operativa kapital är att investera i fastigheter.

Robert Thorburn vet inte om han ska skratta eller gråta när han tänker på vad det innebär i praktiken för små förskolor.

– Regeringen trycker alltså på för att förskolepedagoger ska investera mer i fastigheter. Det passar givetvis en del. Men generellt sett är det väl inte den kompetensen vi vill att våra förskolor ska utveckla? Det är väl inte dit vi vill att våra skattemedel ska gå?

Det finns anledning att fundera över om inte förslaget om vinster i välfärden är ett vådaskott, och det rakt in i folksjälen.

”Då klarar man inte minsta kris”

Förskolan har så nära Bullerbynstatus man kan komma i Sverige. Visst, inget är perfekt. Men bland de samhällsinstitutioner Svenskt kvalitetsindex (SKI) regelbundet mäter vår nöjdhet med, hamnar förskolan på en god tredjeplats. Allra mest nöjda är föräldrar som har sina barn på förskolor i privat regi. De har nöjdhetsindexvärde 84,2, mot 75,2 för kommunala förskolor.

Och de är många, de privata förskolorna. Totalt finns det runt 10 000 förskolor runtom i Sverige. Nästan var tredje, 2 700, drivs i privat regi. Hälften av dem är aktiebolag.

– De privata bolagen fyller en viktig funktion i det svenska välfärdssystemet. De tillför nya idéer och driver på utvecklingen. De har ökat mångfalden och med den valfriheten i välfärden, säger Ulrica Dyrke, upphandlings- och konkurrensexpert på Företagarna.

Medan privata skolor på grund- och gymnasienivå hörde till undantagen före friskolereformen på 1990-talet, var det vanligt med kommunalt finansierade förskolor som drevs av aktiebolag, föräldrakooperativ och ideella eller ekonomiska föreningar.

Det var mångfalden i just förskolan skolminister Beatrice Ask sneglade mot, när regeringen Bildt 1992 genomförde friskolereformen. Man trodde att strukturen med små aktörer skulle sprida sig. Så blev det inte.

Men medan friskolereformen framför allt resulterade i en rad större utbildningskoncerner inom grund- och gymnasieskolan, behöll förskolan sin småskaliga karaktär.

De 2 708 förskolorna i privat regi 2016 hade 2 058 olika huvudmän. Det vill säga att bara 650 förskolor ingick i någon form av sammanslutning, koncern. Och de flesta av dem är små och har bara ett par eller några få enheter i samma kommun.

Om rörelseöverskottet blir för högt? Ja, då får aktören enligt förslaget först en varning. Om överskottet fortsätter vara för högt följer sanktionsavgifter. Efter bara några år riskerar aktören att bli av med tillståndet att driva verksamheten.

”Regeringen och Vänsterpartiet säger att de är ute efter storföretagen, men förslaget slår hårdast mot de allra minsta”

För att ägare inte ska runda reglerna genom att ta ut höga löner ska en statlig myndighet granska lönesättning och förmåner hos ledningen för aktörer i välfärdssektorn, och de avtal man har med andra bolag.

– Vi ska ha en myndighet som ska bedöma vad som är marknadsmässigt och inte. Det lär bli en intressant övning, säger Robert Thorburn.

Daniel Wiberg kan inte annat än hålla med.

– Jag undrar om staten räknat på kostnaderna för alla kontroller som det här lagförslaget kräver. Man ska till exempel granska vad som är rimliga kostnader för företagets eventuella tjänstebilar, säger han.

LiseLotte Gustavsson och Carina Klingberg. Foto: Oskar Omne.

"Vi blir oroliga för personalen"

Entreprenörskraften har alltid funnits hos ägarduon bakom LiCa förskolor i Uppsala. 

– Jag har nog alltid velat driva eget. Ända sen jag tog examen. Men att vi, Lotta och jag, skulle bygga ett företag som ger jobb till 60 personer, det tänkte vi inte på då, säger Carina Klingberg, 54 år, och delägare i LiCa förskolor.

Lotta, 51, eller LiseLotte Gustavsson som hon egentligen heter, nickar och instämmer.

– När vi startade för mer än 20 år sedan hade vi inga stora planer, men vi hade en idé om hur vi ville att vår förskola skulle se ut. När vi märkte att våra tankar fungerade kändes det naturligt att öppna på fler platser, säger LiseLotte.

– Vi är entreprenörer. När vi ser att det behövs förskoleplatser i ett område, blir det en inspiration och lust för att starta där också, säger Carina.

– Fast, fortsätter hon, det handlar om frihet också. Men det är inte bara friheten för föräldrarna att välja en omsorg de tror passar sina barn, eller friheten för mig och Lotta att visa att det går att skapa alternativ. Framför allt är det friheten för alla som arbetar inom förskolan att kunna välja arbetsgivare. Och vi är mest kvinnor. Det finns bra arbetsplatser inom kommunen också, men det är inte sunt att bara ha en arbetsgivare att gå till.

Exakt vad det nya lagförslaget om vinster i välfärden skulle innebära för LiCa förskolor har Carina och LiseLotte inte räknat på.

– Men det skulle innebära stora problem om vi inte kunde lägga undan pengar från ett år till ett annat. Vi behöver kunna spara till underhåll och investeringar. Men mest orolig blir jag för personalen. Vi har 60 anställda. Det är ett stort ansvar, säger Carina.

I höstas inträffade något som gjorde att man bland annat under en längre tid behövde sätta in mycket extrapersonal på en enhet, för att avlasta den ordinarie personalen.

– Om vi inte hade haft pengar på banken hade vi inte klarat det. Då hade vi inte kunnat stödja vår personal på rätt sätt, säger Carina.

”Allra mest nöjda är föräldrar som har sina barn på dagis i privat regi”

Carina ser ner i golvet. Hon drar i tröjärmarna. Det märks att det här är ett svårt ämne att tala om.

– Vi var på ett möte inne i stan som Almega bjudit in företag och politiker till, säger hon till slut.

– Det var en politiker där och talade. Hon sa: ”Vi vill inte att skattemedel ska gå till vinster i storbolagen.”. Jag ville räcka upp handen och säga: ”Du pratar om mig och Lotta, två vanliga tjejer. Vi vill bara att det ska vara bra för barnen.”. Jag tar åt mig när jag hör sånt där. Att vi skulle suga vinster ur välfärden, när jag tycker att vi har skapat något som bidrar till att göra välfärden bättre, säger hon.

– Jag har lyckats hålla mycket av det ifrån mig. Men det har blivit värre de senaste åren, säger LiseLotte.

Vad är det ni får höra?

– Just det, att vi försöker göra så mycket vinst vi kan. Jag svarar aldrig på det. Det är ingen idé. Folk tror vad de vill, oavsett vad jag säger, säger LiseLotte.

Text: Marie-Louise Olsen. Foto: Oskar Omne.