För att funktionen du försöker använda ska fungera korrekt behöver du uppdatera ditt samtycke. Du kan alltid ändra dig genom att klicka på Cookieinställningar i sidfoten.

podcast news play företagaren I media förmån faq
Nyheter

Elnätsföretagen överkompenseras

Publicerad 8 apr 2024
Det behövs en bättre balans mellan elanvändarnas och elnätsbolagens ekonomiska intressen när bolagens intäktsramar fastställs.

I veckan har statliga Energimarknadsinspektionen (Ei) fattat beslut om intäktsramarna för samtliga cirka 170 elnätsföretag under tillsynsperioden 2024–2027. En konsekvens av det är att många elnätskunder bedöms få betala högre elnätsavgifter under de kommande åren.

− Det är ett problem att elnätsföretagen tillsammans får ett ökat intäktsutrymme med ungefär 100 miljarder kronor jämfört med perioden 2020–2023, eftersom endast en mindre del av deras ökade kostnader beror på planerade investeringar i elnäten, säger Företagarnas chefsekonom Johan Grip.

Elnätsbolagens nu fastställda intäktsramar uppgår till totalt cirka 326 miljarder kronor (i 2022 års prisnivå). Utöver detta har vissa elnätsföretag möjlighet att föra med sig tidigare outnyttjat intäktsutrymme.

– En del av ökningen av intäktsramarna förklaras av ett högre ränteläge och att komponenterna som används i elnätsverksamheten har ökat i pris. Men vi anser också att nuvarande reglering överkompenserar nätföretagen i förhållande till deras faktiska kostnader och ser därför ett behov av att utveckla metoden för hur elnätsföretagens intäktsramar beräknas framöver, säger Tommy Johansson, avdelningschef på Ei.

Företagarna vill att Ei ska få befogenhet att självständigt fastställa intäktsramarna så att de får möjlighet att ta ett starkare kundperspektiv i utformning av metoder och fastställande av elnätsföretagens intäktsramar. Detta i enlighet med det utredningsförslag som finns i betänkandet Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64).

Elnätsföretag med monopolställning

På en normal marknad styrs priserna av utbud och efterfrågan, men de regionala och lokala elnäten som för ut elen från det statliga stamnätet till slutanvändaren ägs av olika elnätsföretag. De fungerar som naturliga monopol eftersom det vare sig vore kostnadseffektivt eller praktiskt genomförbart att låta olika företag bygga parallella elnät på samma geografiska område och konkurrera om kundernas elanslutning.

I stället är det den statliga expert- och tillsynsmyndigheten Ei som beslutar hur stora de totala avgifter som elnätsföretagen kan ta ut av sina kunder får vara under en fyraårsperiod i taget. Dess uppgift är att se till att intäktsramarna inte blir större än vad som behövs för att täcka kostnader för en ändamålsenlig och effektiv drift. De ska göra det möjligt för elnätsbolagen att investera och utveckla elnäten, men samtidigt sporra dem att göra det på ett kostnadseffektivt sätt.

− Problemet är att den modell som elnätsbolagens intäktsramar beräknas med överkompenserar elnätsbolagen och missgynnar elanvändarna. Utan att bli för teknisk behöver värderingsmodellen bytas ut så att elnätsägarna får en skälig avkastning utan att de tillåts överdebitera kunderna., säger Johan Grip.

Lägre prishöjningar med alternativ modell

Val av kalkylränta för att räkna ut intäktsramarna är en betydelsefull parameter. Men än viktigare är den rådande värderingsmodellen som vilar på en princip som heter kapacitetsbevarande. Den innebär i korthet att ett elnät värderas utifrån vad det skulle kosta att bygga det i dag. En effekt av den modellen är att de kraftigt ökade byggkostnaderna under åren 2019–2022 ökat värdet på elnät som byggts till en väsentligt lägre kostnad.

Företagarna förespråkar, liksom flera andra organisationer, att intäktsramarna ska beräknas utifrån en annan värderingsprincip som heter förmögenhetsbevarande. Den skulle baseras på de verkliga anskaffningsvärdena.

En förmögenhetsbevarande värderingsprincip skulle minska utrymmet för elnätsbolagen att höja nätavgifter oskäligt mycket, men samtidigt garantera kostnaden för nyinvesteringar, inklusive skälig vinst. Vinstmarginalen ska stå i proportion till risken, och på en monopolmarknad är risken minimal säger Johan Grip. 

Det svenska elnätets uppbyggnad

Det svenska elnätet delas in i transmissionsnät, distributionsnät och utlandsförbindelser. Transmissionsnätet kallas ibland för stamnätet och ägs av statliga Svenska kraftnät. Distributionsnätet består av regionala och lokala nät och ägs av i tur och ordning fem regionnätsföretag och ett hundratal små och stora lokala elnätsföretag.

Transmissionsnät och distributionsnät

En vanlig liknelse är att beskriva det statliga transmissionsnätet som elens motorvägar. Där transporteras den över stora avstånd (norr till söder) och vid hög spänning, 400 eller 220 kilovolt (kV).

De regionala näten kan liknas vid landsvägar. I dem transporteras elen vanligen med en spänning på 130 kilovolt (kV).

Slutligen når elen fram till konsumenterna i de lokala näten. Det är småvägarna i vägnätsliknelsen. Lokalnäten är geografiskt avgränsade och elen har i dem en spänning på 40 kilovolt (kV) eller lägre. När elnätet når fram till den vanliga hushållskunden har spänningen sänkts till 230 volt.

Kilovolt och kilowatt

Spänningen i elnäten mäts i enheten kilovolt (kV). Volt uttrycker den potentiella skillnaden i elektrisk laddning mellan två punkter i ett elektriskt fält. Det går att tänka sig spänningen som ett slags tryck som driver strömmen genom en ledare.

Enheten kilowatt (kW) uttrycker effekt, det vill säga hur mycket energi som förbrukas eller produceras över tid.

Taggar
Fler nyheter från Företagarna