Utrikeskorren om afghanerna: “jag är skyldig dem mitt liv”

Karriären började på Kristianstadsbladet, Skånska Dagbladet och Expressen – där hon var krimreporter – innan Terese Cristiansson hamnade på TV4. Det har blivit mycket frilansarbete för den omåttligt populära reportern.

– Jag bestämde mig för att säga upp mig. Det tog mig precis dit jag ville – till att bli utrikesreporter. Jag vill jobba i konfliktområden och i drabbade områden, säger hon.

Cristiansson vittnar om ett liv och en yrkesbana som är allt annat än lugn och förutsägbar. Jobben bokas ofta in med mycket kort varsel.

– Det var nära att jag inte kunde komma hit i kväll. Jag var redo att behöva åka till Israel på grund av allt som sker där nu. Men det mest akuta läget har blåst över, säger hon.

Trots att hon egentligen är mellanösternkorrespondent har hon, likt många andra reportrar, varit i Ukraina en del sedan Rysslands invasion. Hon säger att det är enkelt att åka till Ukraina rent administrativt vilket gjorde att många journalister var där år 2022. Detta medan länder som Yemen kan kännas omöjliga att ta sig in i, trots en väntan på tre år har Cristiansson inte fått visum dit än. Nu ligger ett stort fokus på Turkiet – som är ett av de länder som Cristiansson har bott i under många år – på grund av det stundande valet och Sveriges Nato-ansökan.

Kärlek till Afghanistan

Terese har bland annat bott i Afghanistan i tre år. Tanken var att åka ner på ett snabbt jobb men efter att ha ”känt en stor dragning dit” blev visiten förlängd.

– Jag har hur mycket vänner som helst där. När talibanerna tog över fick jag hundratals sms från panikslagna människor som behövde hjälp. Flera av de som hörde av sig var personer som hade räddat mitt liv i livsfarliga situationer förr, jag är skyldig dem mitt liv, jag ville hjälpa de jag kunde, säger Cristiansson som bodde i Sverige vid det tillfället.

Cristiansson berättar om en livesändning som hon gjorde i bilen strax därefter. Dottern satt i baksätet och tittade på Frost medan tårarna föll från den rutinerade reportern.

– Jag tänker på det ibland när ungdomar här klagar på att behöva gå till skolan. Fy fan vad bra vi har det. Det finns så många som inte får gå till skolan, som flickorna i Afghanistan efter talibanernas övertag, säger hon och fortsätter:

"Drömmen är att vara i Afghanistan när talibanerna faller. Eller i Iran när regimen faller. Men det ligger kanske inte i min tid utan när nästa utrikeskorrespondent tar vid."

Stort kontaktnät och välberest

Efter ett av krigen mot Ghaza bodde Cristiansson hos en hårt drabbad familj i tre månader. Hon säger att alla där hade förlorat minst tre närstående och att hon än i dag har kontakt med den stora familjen – som hon besökte senast för ett år sedan.

En mer nutida konflikt som Cristiansson bevakar är protesterna i Iran. Hon ingår i den enda svenska journalistgruppen som har fått komma in i Iran sedan Mahsa Amini dog i september förra året.

– Jag tror inte att man kan komma tillbaka till det som var innan september där, säger hon och fortsätter:

– Jag har varit i Iran flera gånger. Det är ett oerhört svårt land att vara journalist i. Man måste ha tillstånd till det mesta där. Det är dyrt och komplicerat att vara journalist i Iran. När vi väl kom in i landet fick vi se ett hel nytt Tehran. Den här protesten spelar roll. Jag är sjukt imponerad av de här kvinnorna, och männen.

Ett av de många områden som utrikeskorrespondenten har bevakat och rapporterat i från är IS framfart i Syrien.

– Ett av de svåraste jobben jag har gjort var när jag mötte svenska mammor i IS-läger i Syrien, säger Cristiansson.

För att över huvud taget få besöka lägret krävdes tillstånd från såväl Irak som från Kurderna och sedan ett tillstånd att få gå in i lägerområdet. Parallellt med det pågick jakten efter samarbetsvilliga intervjupersoner.

– IS-frågan är ett av många ämnen som har försvunnit lite i och med kriget i Ukraina. Men det är fortfarande ett stort problem. Jag ser det som mitt uppdrag att Mellanöstern, och en del av Afrika, inte glöms bort. Särskilt nu i en tid då Ukraina är mer på agendan, säger Cristiansson.

Säkerheten är en ständig faktor

När Terese Cristiansson åker ut på jobb gör hon det i regel tillsammans med en fotograf, en tolk och en chaufför med god lokalkännedom. Någon säkerhetsvakt eller liknande har de inte med sig. Själv förstår hon bland annat lite arabiska – maken är från Syrien så hon hör språket talas mycket hemma – men hon gör inga intervjuer utan en tolk.

– Vi lägger mycket tid på att tänka på säkerheten. Numera är det väldigt farligt att åka runt utan tillstånd i Mellanöstern. Man kan bli misstänkt för spioneri och terrorism, säger Cristiansson.

Hon berättar att ett säkert kort när man ska le sig igenom gränskontrollerna i Mellanöstern är att prata om Zlatan. Det går alltid hem.

– I Mellanöstern är det en fördel att vara en kvinnlig reporter, man ses inte som ett lika stort hot. I Ukraina är det annorlunda, det är en annan typ av sexism där, säger hon.

Den vanligaste frågan Cristiansson får är om hon aldrig är rädd, på det svarar hon: ”Jo, rädsla är viktigt för att vara skärpt”.