Startade egen optikerfirma efter flykten från Aleppo
Yacoub Optic står det på skylten ovanför en glasdörr i gallerian i Råby i utkanten av Västerås. Få vet vilken slingrig väg det har varit för att komma dit, för George Yacoub, 34 år. Den 1 april 2014 kom han med fru och två barn till Sverige från krigets Aleppo i Syrien.
– När dagis ringde för andra gången på en vecka och sa att jag måste hämta mina barn för att läget var för farligt, då bestämde jag mig. Vi måste fly. Via Istanbul tog sig familjen till Sverige där George Yacoub via en vän till sin far fått en anställning med tillhörande arbetsvisum.
– Jag jobbade stenhårt, det spelade ingen roll med vad, det viktiga var att familjen var i säkerhet. Men efter 20 dagar hade jag bestämt mig. Jag har varit optiker i 28 år och det är vad min familj har sysslat med i generationer. Så jag gick till Migrationsverket, ansökte om uppehållstillstånd och frågade vad jag måste göra för att kunna öppna en butik.
Parallellt med SFI-studierna tog George Yacoub reda på att han på egen hand behövde ordna praktik, för att komma vidare mot sin dröm. Han besökte Västerås samtliga optiker, men utan framgång.
– Det är svårt. Du måste kämpa, kämpa, kämpa och inte ge upp.
Till slut kom George Yacoub i kontakt med en optiker i Sala som var beredd att ta emot honom på praktik. Efter en månad hade han blivit godkänd i alla moment, i butiken.
Tillbaka på Arbetsförmedlingen fick han rådet att ta busskörkort, som en enklare väg till jobb. Men George Yacoub höll fast vid sitt spår. ”Nej, jag ska öppna butik.”
– Systemet är svårt, tvärtemot hemma, om du vill driva ett företag. Jag förstod att jag behövde jobba mer hos en optiker och lära mig svenska först. Jag ordnade praktik själv igen och jobbade väldigt snabbt, slipade 20–25 glasögon om dagen. Men jag har familj och kan inte jobba gratis så länge.
George Yacoub gick till Arbetsförmedlingen igen, nu med målet att starta eget och hitta en lokal. Om han väntade tre månader kunde han få ett möte med Almi, blev svaret.
– Intill Arbetsförmedlingen i Västerås finns en optikerbutik. Jag presenterade mig och frågade kvinnan som äger butiken om hon kunde hjälpa mig med mitt företag. Hon sa nej tre gånger men sedan sa hon ja. Hon hjälpte mig med allt! Revisor, försäkring med mera.
Tillsammans med sin bror beställde George Yacoub 100 par glasögonbågar från Dubai och började jakten på en lokal.
– Alla sa nej igen, ”du har inte inkomst”, ”du saknar erfarenhet”. Jag erbjöd mig till och med att betala ett års hyra i förskott. Jag blev väldigt ledsen. Men min pappa har varit affärsman i 40 år och till slut kunde en av hans företagarkontakter vara borgenär.
Historien upprepade sig, hos banken, telefonbolaget, internetleverantören: ”Du kan inte, det går inte.”. Men inte heller det tog skruv och för ett år sedan öppnade Yacoub Optic.
– Första halvåret med butiken var lite tufft men nu går det jättemycket bättre, berättar George Yacoub, som efter en kurs i sommar räknar med att själv få utföra syntest för körkort.
Det tar honom ett steg närmare målet att vara licensierad optiker i Sverige. I dag görs själva undersökningarna av en inhyrd optiker vissa dagar i veckan. Fler mål är spikade efter det, som att öppna butik i Västerås centrum nästa år, följt av en butik i Stockholm.
”Jag brukar inte berätta exakt hur tufft det verkligen har varit”
Samtidigt önskar George Yacoub att det fanns ett enklare sätt att hitta tillbaka till entreprenörsvardagen för nya svenskar.
– Det måste bli lättare att starta företag som nyanländ. Jag känner 100 andra från Aleppo här i Västerås. Det är läkare och andra högutbildade och flera har haft företag, säger George Yacoub som var inbjuden som inspiratör i Företagarnas pilotprojekt Nyanlänt Företagande, där asylsökande som drivit företag i sina hemländer lär sig om att driva företag i Sverige.
– Mitt viktigaste tips är att få kontakt med svenskar. Kanske via praktik, en kurs, eller att gå med i en förening. Jag spelade till exempel bordtennis i Aleppo och hittade en förening här i Västerås. Jag gick dit varje måndag och onsdag kväll och träffade 150–200 personer. Jag frågade dem om allt. Och när jag öppnade min butik kom 50–75 av dem och handlade.
– Jag brukar inte berätta exakt hur tufft det verkligen har varit. Jag säger att ”du ska kämpa”. Och när någon säger ”du kan inte”, så lyssna inte.
Ove Jansson, projektledare för Nyanlänt Företagande i Sörmland, såg just behovet av ett slags snabbspår för företagare för två år sedan.
– Jag hade sett hur människor levde på asylboenden, med all väntan. Något ska vi göra, tänkte jag, för att fånga upp dem som drivit företag i sina hemländer.
I början av 2016, efter klartecken från respektive kommun, startade kurser i Västerås och Norberg om företagande i Sverige. I höstas var grupperna klara och från och med mars i år får deltagarna, som nästa steg, hjälp att starta varsitt övningsföretag. Med stöd av medlemmar i Företagarna.
– Målet är att de ska driva vidare sina företag sedan. Det handlar om allt från dataprogrammeringstjänster och att sköta trädgårdar till att bygga upp ett automatiserat bageri, berättar Ove Jansson.
Han konstaterar att det ständigt behövs fler mentorer och att den som själv drivit företag i några år kan göra en ovärderlig insats.
– Du får många bra insikter själv. Det här är drivna människor med en spännande bakgrund. Och har du inte tid eller ork för att vara mentor kan du anmäla dig för att ta emot studiebesök och visa hur saker och ting fungerar hos dig.
”Det finns många hinder på vägen för nyanlända som vill bli företagare”
I Dalarna, där motsvarande pilotprojekt pågår, riktar projektledare Sohrab Fadai ljuset på värdefull kompetens bland de nyanlända företagarna. Via finansieringen från Tillväxtverket startade två grupper i höstas, en i Leksand och en i Falun, med totalt 18 personer.
– Många har med sig hantverkskunnande och specialkunskap från sina hemländer. Bland annat har vi en duktig stenhuggare med i programmet, en skicklig träsnidare och en glasblåsare. Vi har flera skräddare och en och en annan som lagar riktigt god mat plus en rad andra kompetenser, säger Sohrab Fadai.
Han konstaterar att det finns potential att lösa en generationsväxling kring företag som varit nära att gå i graven, när hantverkskunnande försvunnit. Målet efter pilotprojektens slut är att ha en fungerande modell som kan skalas upp över hela landet.
– Det här bottnar ju i en stor frustration: drivna människor som sitter och väntar och inte kommer till sin rätt. Företagarna har ett så starkt nätverk. Vi kan bygga upp deras kontaktnät och deras kunskap om hur man driver företag i Sverige.
Samtidigt finns det många hinder på vägen för nyanlända som vill bli företagare, exempelvis i form av tillfälliga uppehållstillstånd samt krångliga regelverk, konstaterar Sohrab Fadai.
– Det är ingen lätt väg att gå.
Text: Malin Sund. Foto: Anna Tärnhuvud.