Livet som roadie: De kallar mig Kofot

Klockan är runt klockan 11 på förmiddagen en småkylig söndag. På baksidan av Uppsala Konsert & Kongress står Jerry Williams turnélastbil redan urlastad.

– Humparna är alltid på plats en timme före mig, säger Classe ”Kofot” Axman, som möter oss på lastkajen.

Kofot är backlinetekniker, ett yrke som går ut på att se till att instrument och förstärkare beter sig som de ska under en konsert. En sorts serviceman för musikerna. Och som verkligen behövs. I Jerry Williams show ingår till exempel ett tiotal gitarrbyten och det gäller att instrumenten är perfekt stämda och inpluggade i rätt förstärkare.

– Bandet ska koncentrera sig på att spela, inte krångla med grejer på scenen, säger Kofot. Kofot vet vad han pratar om. Han har sysslat med det här sedan 1984. Första giget var med Niclas Wahlgren och listan på artister som Kofot har arbetat med sedan dess är något av ett Swedish Music Hall of Fame. I normala fall är det ett produktionsbolag som köper tjänsten av honom.

Namnet ”Kofot”, hur kom det till?

– Sanningen bakom öknamnet är inte så raffinerad som man kan tro. Det är väl så mycket som jag kan avslöja, ler Kofot.

Inne på Uppsala Konsert & Kongress möter man många personer som har någon roll i Jerry Williams show denna söndag. Det är humpare, ljudtekniker, ljustekniker, musiker, turnéledare, arrangören och personal från konserthuset med flera. Konserten är utsåld och klockan 18.00 ska Jerry Williams göra entré. Men Kofot är betryggande lugn.

– Det är sällan några problem, och skulle det vara det så löser man det. Det är ju vad mitt yrke mycket handlar om – att bandet ska känna sig tryggt.

"Bandet ska koncentrera sig på att spela – inte krångla med grejer på scenen” 

Klockan har hunnit bli 14.00 när det är uppriggat och klart. Det är då dags för en matpaus för att sen köra en linecheck då Kofot testar instrument och mikrofoner tillsammans med ljudteknikerna.

– Musikerna brukar droppa in ett par timmar före gig, fast ju senare desto bättre. Vi vet ju att allt rullar och kan man spara på hörseln är man glad för det, säger Kofot lite skämtsamt.

Skulle du rekommendera en ung person att bli backlinetekniker i dag?

– Både ja och nej. Behovet tror jag kommer att finnas så länge det ordnas konserter. Men trenden har varit mer fokus på det visuella, där musikerna själva får dra lasset att serva sina instrument. Dessutom är det ett säsongsbetonat yrke med toppar på sommaren och mindre att göra på vintern.

Hur klarar du dig under den tiden?

– Jag klarar mig genom mina kontakter efter så många år i branschen. Men jag tröttnade för ett antal år sedan och var borta från turnélivet i åtta år. Under den tiden byggde jag modulhus som snickare. Men nu är jag tillbaka och det säger väl någonting om var man hör hemma.

På utsatt tid klockan 18.00 drar showen i gång med ett trumsolo och allt rullar på enligt plan. Kofot står strategiskt placerad vid sidan av scenen och har mest sjå med att stämma och förse de två gitarristerna i bandet med rätt gitarrer under konsertens gång.

När sista extranumret är avklarat och ljuset tänds är humparna tillbaka på scenen. Kofot dirigerar och hjälper till med att bära utrustning mot lasthissen. En arbetsdag närmar sig sitt slut. Nu väntar några dagars ledigt innan det börjar om igen i Borås.

Text: Tom Sörhuus. Foto: Oskar Omne