Uppskattad med stenkoll
Läs även: Så blir du medlem i Företagarna
Andreas Brunnströms semester har precis börjat. I drygt två år har han arbetat som alltiallo på kommunikationsbyrån Spoon i Stockholm (som bland annat producerar tidningen som du håller i).
– Jag kallar mig hustomte eller alltiallo, man får säga vilket som. Det är mycket möten här, och mina arbetsuppgifter handlar om att fixa fikavagnar dit, hålla i ordning i köket, fylla och tömma diskmaskinerna, se till att skrivare och kopieringsmaskinerna fungerar samt ordna med posten. Jag sköter också en del inköp, förklarar han.
Andreas har Asperger syndrom, som är ett dolt handikapp. Ibland kan han ha svårt att förstå sociala koder, men med åren har han tränat in de flesta – och det som han ännu inte har tränat in är han väl medveten om.
Andreas berättar att han är självgående, men att kommunikation är extra viktigt när man anställer en person med funktionshinder. Därför hade han och de närmaste kollegerna flera möten med Misa, en arbetsförmedling med inriktning på personer med psykiska funktionshinder, i början.
– Man kan inte bara säga till mig: ”Andreas, gå ner och köp äpplen”. Man måste precisera: hur många, vilken färg. Eller: ”Andreas, fixa kaffe för fem personer i dag”. Jag vill veta om det ska vara kaffe och te, kakor, vilken tid.
Men det har kollegerna lärt sig, förklarar Andreas, och säger i nästa andetag att precis som kollegerna har lärt sig av honom att vara tydliga har även han lärt sig massor av sina kolleger.
– Jag övar varje dag och har blivit bättre på både stress och överraskningar och på ironi, flexibilitet och empati.
Ja, Andreas har stenkoll. Under den stund intervjun pågår märks det hur omtyckt han är. Kolleger som går förbi skämtar och slänger käft, på ett omtänksamt sätt. Själv frågar han tillbaka hur barnen mår, eller hur födelsedagen blev för den nyblivna ettåringen.
– Men där har vi återigen en sak. Du säger ”slänga käft”, men sådana uttryck förstår inte jag. Jag tar allt bokstavligen, förklarar Andreas och ser allvarlig ut.
Tydlighet är viktigt, alltså. Men numera frågar Andreas om det är något han känner sig osäker på. Första dagen på Spoon började Andreas med att ha en 15 minuter lång presentation inför hela byrån, då han berättade hur människor med hans funktionshinder fungerar i allmänhet, och hur han fungerar i synnerhet. Inga konstigheter, och inget att skämmas över – något som gjort att kollegerna direkt kunnat komma till Andreas och fråga om det är något de undrar över.
Instruktionerna över vad som ska göras kan ske både skriftligt och muntligt. Själv brukar han få veta en dag i förväg vad som ska göras nästa dag.
Andreas vill slå ett slag för att man ska anställa personer med funktionshinder. Systemet är utformat på ett sådant sätt att det blir vinn-vinn för bägge parter: tre månaders praktik, där samtliga inblandade får chans att känna efter ordentligt, dessutom ett lönebidrag där staten går in och betalar upp till hälften av lönen. Kanske klarar man inte av att arbeta heltid, men också det kan ju vara en fördel.
– Mitt råd är att man som arbetsgivare inte enbart ska fokusera på handikappet. Fokusera på hur cv:t ser ut – vilka erfarenheter, referenser och möjligheter som finns hos just den personen du funderar på att anställa, poängterar Andreas.
I Andreas fall är hans handikapp snarare en tillgång: kollegerna har mer än en gång vittnat om att det aldrig tidigare varit en sådan ordning och reda som sedan Andreas började.
– Visst, man måste vara supertydlig mot en människa med mitt funktionshinder, men i gengäld får man uppgiften exakt utförd. Det vi gör, det blir perfekt, kommenterar han.
Andreas känner sig både behövd och omtyckt. Han vet också vad som väntar när han kommer tillbaka efter semestern:
– Tänk dig vad fantastiskt: att komma tillbaka efter semestern och höra ”Andreas, det märks att du varit borta. Det har varit kaos här!” Då är man behövd.
I vinter kommer boken Skilda världar (Gothia förlag) som handlar om hur Andreas Brunnströms handikapp har blivit entillgång i arbetslivet.