Otillräcklig konkurrens, bristande transparens, stängda kärnkraftverk och elbolagens höga vinster är bara några av de faktorer som fått bedömare att ifrågasätta om elmarknaden verkligen är en så väl fungerande marknad som elbolagen, eller nu senast finansmarknadsminister Peter Norman, hävdar.
Att komma tillrätta med dessa brister är naturliga och nödvändiga första steg för att få en bättre fungerande elmarknad. Det löser emellertid inte de stora orättvisor som missgynnar många små och medelstora företag på energimarknaden. Det största problemet därvidlag är att de stora företagen får skattenedsättningar och rabatter som inte ges till mindre företag.
Skattelättnader för industri och jordbruk
I verkligheten är det småföretag och enskilda hushåll som betalar majoriteten av energi- och koldioxidskatterna eftersom industrin och jordbruket gynnas av olika typer av skattenedsättningar. Den svenska klimatbeskattningen är en djungel och kompliceras ytterligare av ett antal sektorsspecifika undantag. Ett exempel är att fossila bränslen som förbrukas i energiintensiva processer är helt undantagna från såväl koldioxid- som energiskatter.
Både Naturvårdsverket och Energimyndigheten konstaterar att ”koldioxidskatten inte haft någon betydande effekt på utsläppen inom industrin de senaste tjugo åren, på grund av alla undantag och nedsättningar”.
Problemet förvärras ytterligare av att gränsdragningen för vad som betraktas som industriell verksamhet (med lägre skatt) är ytterst tveksam. Den ger en skev bild av verkligheten vilket innebär att många energiintensiva företag utesluts från en nedsättning av energiskatten. Det slår till exempel hårt mot tvätterinäringen och skidanläggningar.
En följd av systemet är att klimatpolitiken blir onödigt dyr och ineffektiv då små företag lägger dyra pengar på energibesparande åtgärder medan industrin avstår från billiga sätt att minska sin energiförbrukning.
Sedan år 2003 har regeringen dessutom subventionerat den svenska elintensiva industrin med uppemot tolv miljarder kronor, genom att undanta dem från kvotplikt i elcertifikatsystemet.
Slutligen kan stora bolag ofta förhandla fram förmånligare avtal med energibolagen än de små har möjlighet att göra.
Minskar möjligheten att expandera
Att små företag missgynnas på detta sätt innebär att möjligheterna till tillväxt och expansion minskar. Detta är inte bara allvarligt för företagen utan för samhället i sin helhet eftersom det är i de små företagen som den helt dominerande delen av de nya jobben skapas.
När energipriserna skenar och energimarknaderna inte fungerar betyder det att de små aktörerna blir extra sårbara.
Det vanligaste argumentet för att undanta energiintensiv industri är att de företagen annars flyttar och i stället orsakar utsläpp utomlands. Visst finns den risken, men att missgynna småföretagen kostar totalt sett samhällsekonomin än mer i termer av förlorad tillväxt och jobb. Det är dessutom inte en effektiv politik för att minska utsläppen.
Eftersom sysselsättningen till helt övervägande del sker i småföretagen blir gårdagens regelverk allt mer snedvridet och felaktigt. Det enda logiska är att behandla hela näringslivet lika i energibeskattningen.
Christina Linderholm
tf vd Företagarna
Rebecca Källström
analytiker Företagarna
Maria Derner
regionchef Företagarna Västra Götaland